Notes|juli 2025

Olga Prader om att teckna livet

Olga Praders illustrationer ger en personlig och lekfull touch till ARKET CAFÉ:s säsongsbetonade kollektioner.

ARKET Café merch outside a photo booth

Olga Prader är illustratör och grafisk formgivare, född i schweizisk men för närvarande baserad i Paris, och utbildad vid ECAL i Lausanne och Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam. Hon är en av ARKET:s nära kreatörer och personen bakom illustrationerna i vår ARKET CAFÉ-kollektion – en lekfull gestaltning av årstidernas olika skiftningar, tolkade genom charmiga karaktärer från skog och trädgård. 

 

Inför lanseringen berättade hon om sin relation till tecknandet – en kreativ process som speglar personliga tankar och känslor. 

 

"Illustration var alltid ett sidoprojekt för mig. När jag gick i skolan tecknade jag vid sidan av och tryckte egna fanzines och sånt. Senare, när jag började arbeta, gjorde jag teckningar åt kompisar för att få dem att skratta och för att berätta små historier. Det var aldrig något jag tänkte att jag kunde ägna mig åt professionellt." 

 

"Att teckna skiljer sig väldigt mycket från mina andra projekt. Det är mer personligt och handlar alltid om att berätta något som har med mig att göra – något jag känner. Oavsett om jag skämtar, är ledsen eller lite melankolisk så hamnar det i bilden." 

 

"Det jag menar är att tecknande är kroppsligt. Du ritar med handen och rörelsen, och det blir som en förlängning av dig själv. Jag har en rund, stark kropp och väldigt breda händer – och jag älskar att rita händer och fötter. Jag tror att man kan känna min kroppsform och mina rörelser i sättet jag ritar." 

 

"Jag försöker berätta historier även om det sker subtilt. Även i en frukt eller en grönsak finns små detaljer eller rörelser som antyder att något händer mellan figurerna. De kanske pratar med varandra eller bara väntar på att något ska ske." 

 

"Jag försöker ge dem känslor – de kanske är uppspelta, förälskade, blyga eller avundsjuka. De ser ofta lite runda ut, sensuella, kanske till och med lite busiga. Det är mitt sätt att påminna om att ren dygd inte finns. Det är något jag ofta tänker på – och kanske är det därför mina figurer får en särskild personlighet och ett eget liv."