En svensk sidenhistoria

Sidensjalen står i centrum för ARKET:s nya designsamarbete med K.A. Almgren Sidenväveri & Museum. Den är en del av en mindre kollektion tillverkad i rent siden, vars mönster bygger på originalskisser och textilfragment ur museets samlingar.

"Siden är ett material som inte går att skynda på. Till skillnad från lin och ull har det inte varit något man kunnat producera hemma. Det har alltid varit ett exklusivt material, förknippat med en viss mystik. Siden är vackert, glansigt, mjukt och starkt, och väldigt skönt att ta i", säger historikern och läraren Tove Karlsson som arbetar som museipedagog på K.A. Almgren.

År 1805 genomgick sidenvävningen en grundläggande förändring i och med den franska jacquardvävstolen. Maskinen gjorde det möjligt att väva komplexa, naturalistiska mönster med ökad precision och sedan upprepa dem. Tekniken byggde på hålkort som angav vilka trådar vävstolen skulle lyfta, och mönstret programmerades medan det vävdes, ungefär som i en tidig dator. Frankrike var noga med att skydda sin uppfinning, och enbart fransmän fick komma i närheten av den.

När Knut August Almgren – K.A. – var i tjugoårsåldern skickades han till Frankrike av sin bror. Han lärde sig franska och tog sig så småningom in på ett sidenväveri i Lyon, där han gick som lärling under två år och låtsades vara fransman. När han hade fått tillräcklig stor kunskap köpte han på sig maskindelar till jacquardvävstolarna och smugglade dem till Sverige, trots ett strängt exportförbud.

År 1833 återvände han till Stockholm och grundade sitt eget väveri. Vid den tiden fanns det fler än tjugo sidenväverier, bara på Södermalm. Almgren specialiserade sig på handgjorda, exklusiva sidensjalar. Tove Karlsson beskriver dem som ”lyx för vanligt folk”.

”Sjalen var ett av 1800-talets stora modeaccessoar. Man bar den i kyrkan, kanske för att visa att man kom från en välbärgad gård eller bara för att se lite finare ut än grannen. Den blev också en vanlig present, exempelvis i samband med konfirmationen."

”Tack vare den kvadratiska formen kunde den bäras på olika sätt, över huvudet eller runt axlarna. Vid festliga tillfällen som bröllop kunde flera sjalar fästas ihop och hängas på väggen bakom brudparet som en dekorativ inredningsdetalj. En del sjalar designades med två olika sidor, en stramare och en lite mer uttrycksfull, kanske med blommor. Beroende på vikningen kunde samma sjal användas vid olika tillfällen. När de inte användes förvarades de varsamt och gick sedan i arv mellan kvinnor i flera generationer.”

Designsamarbetet mellan ARKET och K.A. Almgren består av sju plagg i rent siden. Till sidensjalen har vår mönsterdesigner använt en originalskiss ur museets samling, där en fjärdedel i det övre högra hörnet av oklar anledning har lämnats tom. De övriga plaggen har ett upprepat mönster som bygger på ett av arkivets blommotiv. Den blekrosa färgen är inspirerad av väggarna inne i fabriksbyggnaden på Södermalm.

Museet ligger i den byggnad som uppfördes för väveriet 1862. Som mest hade väveriet närmare 300 anställda, och nästan samtliga var kvinnor. De historiska jacquardvävstolarna är i bruk än i dag och en vävare är anställd för att föra det traditionella arbetet vidare.

”När du besöker byggnaden i dag kliver du på sätt och vis in i deras värld. Väveriet var organiserat så att varje anställd hade en bestämd uppgift, som att väva, förbereda varpen eller spola garn. Deras arbete har lämnat spår i huset. Golven är nötta av människor som har stått vid samma arbetsplats i tjugo eller trettio år. Historien finns graverad i miljön”, säger Tove Karlsson.

”Att arbeta bland historiska textilier för med sig en ödmjukhet inför produktionen. Man ser hur mycket möda som ligger bakom, både i designen och framför allt själva i själva tillverkningen. Jag tror att alla som har en koppling till textilindustrin får en större förståelse för vad som krävs för att tillverka ett plagg eller ett tyg. Det blir mer än bara ett material.”