Intervjuer|augusti 2025

Ryan Willms om att våga sakta ner

Genom att integrera mindfulness i träningen, och därmed tillföra ett lite mer andligt perspektiv, kan vi får en ökad förståelse för hur våra behov ser ut och förändras. Det kan lära oss att skapa harmoni och närvaro, säger Ryan Willms, creative director och holistisk livscoach i Los Angeles.

Efter att ha flyttat till New York för jobbet som art director för Stüssy beslutade den kanadensiska kreatören Ryan Willms att pausa sin karriär. Nyinflyttad i en av världens mest intensiva och föränderliga städer städer upplevde han att han börjat isolera sig och undvika att träffa sina vänner. 

Ryan Willms Interview

"Jag var inte på en bra plats i livet", säger Willms. "Min kropp signalerade att jag behövde sakta ner men jag lyssnade inte. Jag trodde att svaret var att gå på hårdare: Jobba mer och springa mer. Till slut kom jag till en punkt där jag började känna mig deprimerad och insåg att för att må bra igen var jag tvungen att göra en förändring.” 

Ryan Willms Interview
Ryan Willms Interview

På vilket sätt är mindfulness bra för löpning och andra former av träning? 

Meditation skapar en ökad medvetenhet om vad som händer och hur du mår. Om du löptränar, eller känner dig nervös inför ett lopp, kan du använda meditationen för att lugna nerverna och bli mer avslappnad. Samma sak gäller inför ett viktigt möte. Om du springer en mil, ett halvmaraton eller ännu längre, så kommer det ofta ett tillfälle där du frågar dig själv varför du gör det här. Meditation kan vara ett bra sätt att bekanta dig med den känslan och förbereda dig på att den kommer. 

 

Många idrottare är mediterar omedvetet när de visualiserar en match eller tävling. När situationen uppstår är den redan bekant – 'Jag kan göra det här' – och målet blir på så sätt nåbart. 

Ryan Willms Interview

I dina podcasts har du delat med dig av träning och förberedelser inför triathlon, och om tvivel och bekräftelsebehov. Hur hanterar du det i relation till den hårda fysiska träningen? 

De senaste månaderna har det blivit tydligt för mig att jag innerst inne inte känner att jag duger. Det är troligen något som följt med mig sedan jag var liten. Under uppväxten lär vi oss olika knep för att känna oss accepterade och älskade. Om känslan sedan försvinner i olika skeden av livet, eller om knepen slutar att fungera, står vi ofta handfallna utan att förstå vad vi ska göra åt det.  

 

Jag tänker bokstavligen inte att ”om jag bara kan slutföra ett triathlon så kommer jag att duga som människa”. Det är mycket mer omedvetet. Men jag inser att det har varit en enorm drivkraft för mig genom hela livet, oavsett om det gällt att starta ett företag eller göra en podcast, och visst är triathlon också ett exempel på det här beteendet, precis som min andliga resa.  Det är en utmaning att bli medveten om hur mycket det har påverkat mitt liv. Det är en pågående process där jag har försökt bryta med invanda tankemönster för att må bättre.  

 

Det finns en metafor där jaget liknas vid ett isblock. Värme, solsken och kärlek gör att det smälter långsamt till vatten. Det är en symbol för förändring. Jaget ska inte raderas ut – det handlar inte om att ta fram isyxan och slå sönder det – utan om att mjukna och sjunka tillbaka in i oss själva, som ett sätt att hitta ett naturligt lugn och närvaro.  

 

Under det senaste året har jag börjat att läsa filosofi som handlar om att göra ”ingenting”, släppa kontrollen och låta saker vara. Det är en vacker tanke som ligger långt ifrån vår samtid. Vår värld kretsar så stor del kring att det göra, till och med när det kommer till återhämtning.