Olivia Lonsdale om begränsning och eftertanke

Olivia Lonsdale växte upp i Amsterdam i en miljö präglad av konst och estetik. Det formade hennes blick för ärliga och meningsfulla uttryck inom arkitektur, musik, dans, måleri, design, journalistik och mode. I hennes bakgrund finns också en koppling till Northumberland i Storbritannien. Hon känner sig hemma i det pittoreska, gröna landskapet, en plats där klassiska regnrockar och kängor har en given plats i vardagsgarderoben. Hon växte upp bland symaskiner och kvalitetstyger, och av sin mamma har hon ärvt kärleken till det hemsydda – och förståelsen för att välfungerande plagg-mönster bör bevaras och återanvändas, snarare än omtolkas om och om igen.

"När min mormor hittade något hon verkligen gillade brukade hon kopiera mönstret och sy upp ett liknande plagg till min mamma. Hon varierade bara storlek och material. Min mamma gjorde sedan samma sak. Det var aldrig frågan om att köpa en mängd plagg, endast några per år som verkligen behövdes."

Det är tydligt hur uppväxten har präglat hennes synsätt med en genuin uppskattning för det som är meningsfullt. Det genomsyrar hennes liv i hemstaden Amsterdam, en stad full av platser som varit betydelsefulla för henne sedan barndomen.

Några av hennes favoritställen är Café De Pels, där dåtid och nutid möts med samma lätthet som i hennes filmer, butiken Carmen, ett kreativt utrymme som drivs av hennes nära vänner, och Dutch National Opera and Ballet, dit hon först gick med sin mormor när hon var bara fyra år gammal. 

Hennes stil ligger nära hennes sätt att vara. En enkel tröja och jeans har varit hennes signaturplagg ända sedan hon var liten. "Jag har testat olika trender men det känns aldrig rätt. Jag kommer alltid tillbaka till min grundstil. Den har funnits där hela tiden." Den skarpa självinsikten går igen i hennes arbetsprocess. Hon föredrar gamla, opraktiska kameror som är både begränsande och mer kostsamma men begränsningen lyfter fram en känsla av precision som hon saknar när blir för tillgängligt. Hennes kreativitet präglas av ett öga för kvalitet, en skarp förmåga att skilja mellan det tillfälliga och det bestående, och förståelsen för att samarbete är nyckeln till att lyckas nå fram. 

"Jag minns den första dagen på set. Alla dessa människor som arbetade så fokuserat tillsammans och strävade efter samma slutresultat."

Det kreativa samtalet fascinerade henne tidigt i karriären. Genom skådespeleriet hittade hon ett sätt att skapa tillsammans med andra: en dialog med en regissör kunde vara mycket mer berikande än verket i sig. Att regissera var ett naturligt steg för att fortsätta utvecklas genom samarbete. Under sina produktioner strävar hon efter att skapa en hälsosam miljö som är inspirerande och givande för alla, i stil med de atmosfär som fick henne att bli kär i filmskapande från första början.  

"För mig är samarbetet och hur vi tillsammans utvecklar idéer det allra viktigaste. Jag älskar dela mina visioner och samtidigt ta del av teamets idéer, som ett sätt att förstå varandra genom arbetet."

Hennes förmåga att vara närvarande bygger på ett lekfullt fokus på nuet. Med en medvetenhet om den överstimulering som sociala medier ger, där verklighet och fiktion flätas samman och suddas ut, arbetar hon för att berätta historier som grundar sig i en intim ärlighet: "Det är därför jag gillar att arbeta analogt. Det ger en naturlig begränsning, precis som att handla second-hand. Allt i vår samtid går för fort. Vi måste sakta ner." Hennes förhållningssätt är helt enkelt ett sätt att minska bruset. Det hjälper henne att behålla sitt fokus och få en glimtar av de sanningar och känslor som, precis som viss konst och design, överbrygger tiden.